Detta är femte delen av berättelsen om min mormors farfar. Det är Oskar Sjökvist från Borgafjäll som år 1931 för sin dotter Mina (min mormor) berättar om Amon Persson.

Gubben blev het, sprang dit, högg tag i svansen och tänkte dra upp hästen på isen. När hästen kände att han fick hjälp, reste han sig på frambenen med påföljd, att isen brast på flera ställen runt hästen. Både hästen och gubben sjönk ner i vattnet och isflaken vältrade över med båda. Gubben höll fortfarande fast i svansen och remtyget till selkroken.  När gubben kommit så långt, att han fått huvudet ovanför vattnet drog han sig upp på hästens rygg och då hästen simmade runt iskanten, kunde gubben med lättehet ta sig upp på isen. Syndsamt tog han därefter fast i grimman, men att dra upp hästen var värre än gubben trodde.. När hästen fick hjälp, slog han emellertid själv upp sina framben på isen och gubben nu hästen till dess bakbenen stoppade mot iskanten, men längre orkade han inte dra hästen, ty när gubben mha selkroken skulle lägga hästen på sidan för att lättare få upp den, så reste sig hästen upp på frambenen och åkte tillbaka i vattnet igen.
Gubben sprang till lasset efter en yxa för att hugga upp en ränna intill stranden, men när han hade huggit en jon meter gick yxskaftet av och yxan gick till botten. Han försökte nu dra hästen i den smala rännan och trodde att de skulle lyckas, men det blev samma historia som tidigare. Gubben drog upp hästen tills endast bakbenen var kvar i vattnet, men när han skulle lägag hästen på sidan reste sig hästen upp på frambenen igen och åkte tillbaka ut i vattnet.
Desvärre skog sig hästen så illa med sidan mot den andra iskanten, att den dog innom några minuter. Gubben band fast den döda hästen, så att den höll sig flytande, vilket lyckades mha tömmen och med lasset som fäste.
Nuförst kände gubben att han var genomvåt. det var omkring 8 km hem och mellan 15 och 20 grader kallt....

Vill du läsa berättelsen från början kan du göra det här. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress