27 juni 2011

Art after dark

Hawaii

I fredags var jag och Kelly på ngt som kallas för Art After Dark,
sista fredagen i månade, året om hålls detta eventet som är inne i ett konstmuséum.
Det var liveband och DJ:s, barer, restauranger, konst, grönområden (innomhus), fontäner, himmel och vackra människor. Kellys väl Jason från australien ordnade medlems-band till oss så vi fick tillträde till en egen bar. Drack dock ingenting eftersom jag körde.
Jättekul grej som håller på från 18-21 - riktigt trevligt och jag hoppas att jag får möjlighet att gå nästa gång också.
Igår var jag och Ryan och hikade - Koko Head stod på schemat och nog brnde det till ordentligt i benen när man traskade alla trappstegen upp.
Men precis som med alla andra hike's man gör så är det värt var enda svettdroppe när man kommer upp på toppen!
På väg ner gick det betygligt fortare. Vi planerade att åka och snorkla, men lägligt nog så började det regna och det blev mulet (hopplöst att kunna se ngt då om man snorklar) så vi drog hem. Jag drog en 35 min powernap och styrde sedan skutan ner mot Waikiki och Bens crib. De hade BBQ och jag fick testa S'more för första gången (grillade marsmellows med kex och choklad) manman säger jag då bara - farligt gott!
AAnnars så måste jag säga att jag är lite nere. Här om dagen närjag var påväg ner till stranden för att surfa sj för första gången så blev jag vittne till ngt hemskt.. Jag hade parkerat bilen, börjat gå med brädan för att ta av vid beachwalken ner mot standen som jag ser en kvinna köra över en liten tax.
Taxen låg helt tyst men viftade på svansen som om den vore överlycklig (helt absurbt). Kvinnan i bilen stannade inte och i samma ögonblick släpper det jag har och springer ut på vägen. Tiken fortsatte att vifta med snansen, tittade på mig och det rann blod ut genom munnen och nosen. Hon dog i mina armar, jag kände hur hjärtat till slut gav upp. Som tur var gick allt relativt fort, men jag grät hejdlöst.
Jag kunde inte sluta tänka på om det hade varit ngn utav mina pojkar och genast infan sig saknaden av alla där hemma..
Idag är det pappas födelsedag. Jag ringde och väkte honom med en sång, han blev så glad. Det har ju varit midsommar där hemma också och härom dagen skypade jag med både mamma, pappa, Marcus, Marielle och barnen. Jag saknar dem alla - väldigt mkt känner jag också. Hur än underbart och fantastiskt jag har det här så kommer Norråker och alla mina nära vara nr ett.
Förresten så har jag ju äntligen lyckats löst det här med bil. Det funkar jättebra att åka buss här till skolan och så, men det är synd att man inte kan ta sig till standen med brädan lika smidigt, men hädan efter är dte ändring på det. Den här bilen tillhör en kille som heter Kyle. Han brukade bo i mitt rum och har flyttat tillbaka till fastlandet. Han försöker sälja sin bil och medans han gör det så hyr jag den ifrån honom!
Den enda prylen som jag faktiskt tänkt att köpa här - en longboard. Surfbrädan kommer jag att sälja när jag åker tillbaka, men den här ska jag ta med mig hem. Har länge velat haft en longboard som man lätt och snabbt kan ta sig fram på och i Sverige är dem snordyra - vi pratar inte 2000 kr utan det kan lätt krypa upp till det dubbla. Här ligger priserna omkring 1000-lappen, så om jag skulle köpa ngn så är det här. Min kompis Ben är manager på en Ripcurl-butik och han ordnade mig en alldeles för generös rabatt dessutom, så det var så gott som taget!
Ikväll har jag tränat och åkt här utanför på gatan. Grannarna har kommit utoch hejjat på mig och jag måste säga att det var faktiskt roligare än vad jag trodde att det skulle va. Det går att göra riktigt snäva svängar och jag kan inte vänta tills jag tar med mig den ner till bachwalken där det är lite planare (här i kailua är vägarn lite vä branta för att en nybörjare ska bege sig ut och glida).
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan blir det sängen. Upp tidigt i morgon och göra klart lite skola, sen blir det surf och beach cruise!
Víckis

usch vad hemskt med hunden! Sitter här och nästan gråter..

Bara jag...

Men fy va tråkigt att behöva vara med och se nått dyligt ! Blev så ledsen när jag läste detta om taxen =( Kramade om Moses och Molly jätte mycket efter att ha läst här hos dig. Som vanligt är det fina bilder och det känns som man får resa lite själv genom dem. Fortsätt njuta av tiden som är kvar. Kramen så länge !

Emma-Lisa

Sv: Ja det var verkligen jobbigt och det är ett ögonblick som jag sent kommer glömma, huvva så hemskt att bara tänka på det :(

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress