Det är helt obegripligt,
Efter två dygns resande så är vi äntligen här, det går inte att förstå. Men direkt när vi satte oss i Bens bil och rullade ut på Highwayen så kändes det som att jag aldrig hade åkt här ifrån. Jag är så lycklig att det inte går att beskriva med ord ens.
Vi landade 21:50 här så det var raka vägen hem och i säng. Vi satt uppe och pratade lite med Ben och John om vad som hänt sedan jag åkte och det var inte så mkt kom de fram till. Det känns ju på ett sätt bra ändå :)
One Piece-resenärerna drog uppmärksamhet. Haha jag tror nog var och varannan människa vi mötte hade en kommentar. Men vem orkar vara snygg när man reser i två dagar, bästa resplagget är det ju utan tvekan!
Klockan är halv sju på morgonen och både Madde och jag är vakna. Vi ligger och lyssnar på fågellivet utanför (man har inte förnster på samma sätt här som hemma, utan snarare ngn slags myggnätshistoria så allt hörs väldigt väl). Klurar på hur illa Jetlagen kommer att vara, tyckte att vi gjorde att smart drag som såg till att påbörja dygns-vändningen redan under resan med vin 6 på morgonen på arlanda, för att sedan fortsätta på samma koncept i U.K. I kombination med sömnpillren så tror jag att vi knäckte den nöten..
Planen för idag är att ta tag i den eventuella jet-lagen (better safe than sorry): Hike 'a la Koko Head står på agendan, följt av Poki-frosseri och Acai-bowls! Ingen kunde vara lyckligare än jag just i denna stund!
Hörs snart! Mahalo!!