Jag kan verkligen inte förstå hur det är möjligt att bli på så här uselt humör? Det började till och med innan jag gick och la mig igår kväll. Det är som att min härliga helg hos mina föräldrar aldrig ska ha hänt.

Mamma ringde och berättade att jag hade åkt ifrån Melkers galonbyxor, fleece-tröja (den han har dagligen) och min favoritkofta (det är inte många tröjor som funkar numera) ja och säker några saker till. Anledningen till irritationen bottnar i att jag in te lyckats bli vän med insikten om att ha en sk gravidhjärna. Jag förstår inte varför, men det känns som att det är mitt ego som tar stryk för att jag är så glömsk, virrig, ofokuserad och disträ. Jag upplever det som att jag inte är mig själv i vissa lägen och det känns skrämmande. Man är ju inte Europas mest rationella människa i dessa lägen heller och tänker att det beror på graviditeten, utan känslorna har fått ett sånt övertag att det tar ett bra tag innan jag kommer till rätt insikt.

(null)

 Sedan har det gamla vanliga ett finger med i spelet: Melker vaknar tidigt, kommer upp till oss, håller oss vaken och jag hittar inga sovställningar som funkar. Detta resulterade i att jag behövde bara se IKEA-kassen med ovikta lakan när jag gick ner i morse – så blev hela min morgon totalt förstörd och jag riktigt kände vilket uselt humör jag blev på. I vanliga fall hade jag kunnat tänka "men han var iaf snäll och tvättade". Istället blir jag orimligt upprörd över att jag nu vet att det kommer ta dubbelt så mycket tid att stryka då allt bara blivit nedtryckt i kassen.  Herre gud, ni hör ju själva…

 Nä, så idag är det ingen bra dag helt enkelt. Jag har ont i kroppen, är trött, tung och ledsen, förhoppningsvis känns det bättre snart.



Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress