Ungefär en månad återstår av det jag tror kommer bli min sista graviditet. Hur än jobbigt det har varit den här gången så är jag innerligt tacksam att vi gavs chansen att få göra det igen.

När jag väntade Melker kan jag i ljuset av denna konstatera att jag hade en fantastisk graviditet - hormonbehandlingarna till trots! Inga foglossningar, mycket ork, sov bra och gullig liten kula.

Jag har ingen aning, men skrönorna hävdar ju att man får en mer "centrerad" kula när man väntar pojkar. Med Melker syntes det knappt att jag vara gravid bakifrån. Jag upplever att den här gången är magen bredare och inte lika avlångt rundad - kan det vara för att jag väntar en flicka den här gången? Ingen aning. Frågar jag Henrik om han tycker att det är någon skillnad bakifrån svarar han nej, men det kan han lika gärna göra bara för att vara snäll med mig - högst oklart!

Den mentala förberedelsen är också annorlunda den här gången. Inför förra förlossningen läste jag på väldigt mycket om inför själva förlossningen. Den här gången läser jag istället syskonböcker för M. Generellt har fokus legat på vad som händer efter lillasysters ankomst den här gången - såklart.

Kroppsligt så är jag gravidare på alla sätt den här gången. Adderar man en 2-åring till vilken graviditet som helst så tror jag nog att de flesta skulle uppleva skillnad. Tålamodet prövas (humöret testas på ett annat sätt), det blir tunga lyft som man inte kan undvika, det ges mindre tid till allt: vila, återhämtning, träning osv.

Även fast jag bara gått upp något kg mer den här gången så mäter magen större denna gång. Tack och lov inga bristningar ännu! Men jag kan typ inte ha gravidjeans längre (way beyond that) och jag har tungt att andas.

Men nu ska jag verkligen försöka att njuta av den sista tiden. Det är ju, trots allt, kanske den sista gången jag får vara med om det här. Jag behöver bara bli lite bättre på att påminna mig om det!