Ikväll hände något väldigt besynnerligt.
När jag och Melker fikade mellis tidigare idag var det en liten fågel som flög in i köksfönstret. Jag sprang ut och fann den liggandes på rygg, flaxandes och huvudet alldeles stilla. "Nej, den bröt nacken!" hann jag tänka och gick in en snabbis till Melker. När jag gick ut igen bad jag en stilla bön om att den skulle va död, men den låg bara stilla och andades häftigt.
Jag bara kan inte ta ihjäl den! Jag som räddar maskar och humlor, hjälper spindlar ut, eller rent av låter de vara kvar inne för att jag inbillar mig att den trivs bäst där. Jag är med andra ord en väldigt löjlig person så att ta ihjäl en liten sparv var uteslutet.
Jag samlade mod, tog på mig handskar och tänkte plocka upp den. I samma ögonblick som jag lyfter upp och vänder den till rätta piggnar den till lite och jag sätter ner den på fötter lika fort.
(null)
Sedan gick jag in. Under 35 min satt den kvar och med jämna mellanrum gick jag ut för att skrämma bort ev rovfåglar som skulle kunna tänkas äta upp den . Den var helt stilla, men så flög den till slut iväg - jag blev så lättad!

Nu till det märkliga.
(null)
När Melker lagt sig och Henrik tagit Mina gick jag ner till vattnet för att meditera. Jag körde en guidad meditation i 20 min och när den var så gott som klar känner jag ett svagt tryck på mitt högra ben, sedan hoppade det över på mitt vänstra - jag hann tänka: "Men gud är det sparven?" Och jag öppnar ögonen utan att röra något annat.
(null)
Och där sitter det en exakt likadan fågel som jag "räddade" tidigare under dagen. Den tittar upp på mig och flyger sedan iväg. Allt sker på någon sekund.
(null)
Så himla egendomlig händelse! För det kan väl omöjligt ha varit samma fågel? Eller? 
(null)
Jag är för gammal att tycka att något är löjligt längre - jag väljer att tro att det faktiskt var fågeln från idag och att den kikade förbi för att säga tack. Världen behöver lite mer magi och den kanske finns där - det är väl bara vi som är dåliga på att se den alla gånger.
🕊





Karin

Inge flum alls de där. Klart den kom tillbaka för att tacka dig.

Svar: Ja visst är det en ganska fin tanke, bara man tillåter den🕊
EMMA-LISA

Emma

Jag tror också att det var ”din” fågel! ❤️

Svar: Jag bestämmer mig för att den var de✨
EMMA-LISA

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress