Hur härligt och hur roligt helgen än må ha varit så är jag helt slut. Jag menar: verkligen helt slutkörd. Att vara på bortaplan med småttingar är ett enda stort projekt. Bara att få med sig all packning, ta sig från punkt a till punkt b, rutiner som rubbas osv. Det är ingen peace of cake och nu står man här hemma i kaoset som dels blev när vi lämnade allt i fredags, som växte när vi kom hem med packningen igen och som egentligen fanns redan innan i och med att vi flyttade tillbaka in till stan från stugan.

Förutom det så har jag för många praktiska måsten som jag skulle ha betat av. Mormor är borta och jag känner att jag inte ens har tid att bearbeta det. Det är alldeles för mycket "sen-tid". Jag hinner träna sen. Meditera som är så förbannat viktigt har jag inte hunnit göra på flera veckor. Vi flänger hit och dit. Treåringen har haft mer skärmtid än vad vi brukar tillåta.  Samvetet är inte vad det varit och mitt i allt så ska man försöka komma ihåg att vårda sin relation. 

j a g  o r k a r  i n t e

Kan man inte bara få trycka på pausknappen bara för en kvart?