Natten till förra fredagen sov ingen av barnen särskillt bra. På morgonen erbjöd sig mina föräldrar att passa dem under tidensom jag skulle ta igen lite sömn. Jag fick en smärre chock när jag vaknade och insåg att klockan var 11:35. Jag hade missat mormors 11-kaffe.
Efter lunchgick vi på affärn för att bland annat handla mjöl och socker till mormor som skulle baka mer lingonkaka. Eftersom kassen var så tung stannade jag och barnen i lekparken medan mamma lånade Melkers vagn för att gå bort med varorna. När hon kom till Norrbygården sa mormors granne som satt ute i det vackra höstvädret att "Mina är imponerande! Hon har varit här ute och motionerat på baksidan". När mamma rundade huset och kom till mormors uteplats satt hon där på sin stol. Där hade hon somnat in. 
(null) 
Det var förkrossande att nås av nyheten. Min mormor, min fina, fina mormor. Min första tanke som kom till mig var: "Jag missade sista 11-kaffet! Varför ställde jag inget larm??" Sedan ser jag på min mamma som älskar min mamma precis lika mycket som jag älskar min. Det gav sorgen en ännu större dignitet.
  (null)

Jag saknar henne redan. Det känns fruktansvärt att hon är borta. Att jag aldrig mer kommer få prata med henne och vara med henne. Hon som är anledningen till att jag älskar mitt Norråker så mycket. Nu finns hon inte längre.
  (null)

Men mitt i all sorg är känslan av tacksamhet större. Jag är så innerligt tacksam över att hon har kunnat vara en så stor del av mitt liv och detta gör att sorgen är lite lättare att hantera. Jag har vetat länge att hon funnits i mitt liv på belånad tid. Jag har därför aldrig tagit henne för given och det känns bra nu såhär i efterhand. Jag är så tacksam över att hon fick täffa och lära känna Melker. Melker som vi så länge kämpade för att få. Jag önskade av hela mitt hjärta att vi skulle hinna få barn så att mormor fick bli en del av det.
Jag önskade att hon skulle få vara med på vårt bröllop. Den stora anledningen till att vi valde att ha bröllopet i Norråker. Timmen innan bröllopet åkte jag till henne för att få en egen stund med bara henne. Det var fint att få prata med henne om hennes och morfars bröllop. Det hjälpte nervositeten. 
Jag har i hela mitt vuxna liv önskat att jag skulle få en dotter som jag fick döpa efter henne. När vi fick veta att vi väntade en flicka var min önskan att mormor skulle finnas kvar hos oss så att hon fick träffa lilla Mina.
Jag är så tacksam över att alla dessa önskningar slog in. Min sista var att hon skulle hinna vara med på Minas dop. Vi har planerat att ha det i Borgafjäll där mormor är född och uppväxt, så att hon kunde vara med (endast 7 mils resa). Nu blev det inte så. Men jag är så glad över allt annat. Jag är övertygad om att du ändå kommer vara med oss på den dagen, så som jag känner att du nu redan är. Du finns i min dotter, du finns i min son, i mina drömmar och i mitt hjärta.
(null)

Tack för allt. Tack för att du gjort mig till en ödmjukare människa, tack för att du varit en så fantastisk förebild. Tack för alla bullar, rullrån, sockerkakor och drömmar. Tack för alla samtal, berättelser och historier. Tack för din givmildhet, omtanke och närvaro. Det sistnämnda är jag övertygad att du kommer fortsätta med. 

Sov gott min Nypkers ploppe
Och hälsa morfarn att han är bäst!
(null)



TessanO

Åh så fint du har skrivit. Det är precis så det är. Den här tacksamheten och lyckan att ha haft en mormor som stått en nära. Jag saknar min mormor varenda dag trots att hon har varit i himlen i 7 år. 🧡 Kram och styrka till er 🍁🧡

Svar: Tack du fina. Just nu känns det mest som att det omöjligt kan vara sant. Hon som funnits jämt. Kommer bli tungt att acceptera💔
EMMA-LISA

Anonym

Åh så vackert skrivet! Och vilken otrolig tur du har haft att få rå om henne så länge! Jag kommer fortfarande ihåg smärtan när jag inte hann fram och säga hejdå till min. Saknaden är forfarande stor efter 4 år men varje gång jag tänker på henne så blir jag lika varm i kroppen som när hon gav mig en kram. Skickar styrke kramar till er alla! 💜
Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.

Svar: Tack så mycket, vackra du❤️ Vilken fin dikt, ett fint sätt att se på det hela. Tack!
EMMA-LISA

Emilinda

Men åh, vilken underbar beskrivning- så berörd man blir fast man inte känner er. Så fint å så sorgligt på samma gång!❤️ Jag är så tacksam för min mormor som stått mig lika nära, hon är 91 år å jag är så tacksam för varje stund vi får!
Beklagar er sorg! 💜

Svar: Tack du rara❤️ Ja visst är de värdefulla! Ta väl hand om din, lika mkt som du ska ta hand om dig själv😘
EMMA-LISA

Emilinda

Men åh, vilken underbar beskrivning- så berörd man blir fast man inte känner er. Så fint å så sorgligt på samma gång!❤️ Jag är så tacksam för min mormor som stått mig lika nära, hon är 91 år å jag är så tacksam för varje stund vi får!
Beklagar er sorg! 💜

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress