Jag tänkte dela med mig utav en berättelse om min mormors farfar. Det är Oskar Sjökvist från Borgafjäll som år 1931 för sin dotter Mina (min mormor) berättar om Amon Persson.

Med två tomma händer - En fjällmans livshistoria från sernare delen av 1800-talet

Min farfar sålde sitt hemman i Daijma i Jämtlands län och flyttade till en utkant av hemmanets utkant, där han påbörjade ett nybygge. Min far var då fyra år. Första sommaren bodde de i en s.k gapa-koja. I en sådan bostad ligger man på marken med ett provisoriskt tak över själva sovplatsen, annars är dte öppen dag. När hösten kom var den första stugan timrad och togs i bruk. den saknade gold och undertak. En glugg skulle tjänstegöra som fönster. Oftast var den igenstoppad med en säck med starrfoder.
Året efter dog min farmor och farfar blev ensam med sina barn. nu gällde det att få iväg de barn, som kunde vara till någon nytta, til andra nybyggare, som valljon eller barnsytare. De två minsta måste han ha hemma, men när hösten kom och korna började sina, var det svårt att ordna matfrågan för dagen. ibland kunden en liter mjölk utgöra dagsransonen för familjen. det var svält utan måtta. Min far omtalade många ggr om hur han och de två andra barnen, när min farfar var borta för att jag eller fiska, brukade sysselsätta sig med att i dne öppna spisen bränna ben av vad slag som hellst  och gamla skokragar och skinnbitar, så att de skulle kunna gnaga och äta det.
Grenar av björk, al och rönn var den äldste ut och hämtadein i stugan, för att de skulle få ngt att stilla sin hunger med.  Strax före jul ansåg gubben det var omöjligt att ta vård om kon, som var det enda husdjuret de hade.  Barnen bäddades in i en kälke, som gubben drog från gård till gård och bad om mat och husrum. Min far sa sig aldrig kunna glömma det första kvällen, som de var hos främmande människor, hur lång tiden upplevdes innan det kom mat på bordet. Han grät, när han inte fick äta av all den mat som han såg. Barnen blev sjuka av för mkt och för ovanlig mat. Vilket arbete det måste ha varit i vinterkylan dra dessa sjuka barn i trasor och smuts från gård till gård....

Håll till godo till nästa del av min Amons otroliga berättelse.... " Nöden har ingen lag..."
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress