Jag kommer att ha varit hemma med henne i nästan 16 månader när jag återgår till jobbet. Det är med blandade känslor som jag lämnar det här kapitlet bakom mig. Antar att det främst är för att det mest troligt är den sista gången som jag är hemma på det här viset. Samtidigt är det fint att få uppleva de här nya små framstegen i hennes utveckling.  Det är nog bara känslan av att tiden ständigt rusar som gör mig smått förskräckt att jag ska glömma bort att njuta av här och nu med henne. Därför är jag glad att jag valt att endast börja jobba på 75% nu till en början. Det gör ju ändå att man i fortsättningen kommer få lite fler timmar med barnen varje dag.

Nu när vi har flyttat hem till stan igen har vi återgått till renoveringsprojeten här hemma igen. Äntligen har vi fått ordning på hallförvaringen och till veckan sätter de in golvet där också. Detta innebär att slutet på etapp ett av denna renovering är nära! Sju rum har vi hunnit med då. Kvar återstår små detaljer: en toppskiva där, en gardin där... Men i det stora hela känns det väldigt bra.

Näst på tur står: Nytt kök. Inte hemma hos oss utan i en av lägenheterna. Vi har ju allt sånt som vi måste prioritera, vilket gör att allt annat får snällt väntas på. I kombination småbarnsliv är det ibland ett svårt pussel att lägga, men på något märkligt sätt får vi ihop det slut men allt tar sin tid. Sovrummet fick en liten senapsgul fåtölj här om veckan och det känns som att sovrummet också snart är klart. Hade gärna haft en liten bänk framför sängen och tror att jag kan ha hittat ett prisvärt exemplar på Mio. Måste bara sälja in idén till H först...

Igår styrde vi lite kräftskiva på Lektorsgränd. Det som alltid slår en är hur trevligt sådant är och hur sällan man numera lyckas sammanstråla. Alla har vi våra livspussel att tampas med och marginalerna för små avstickare är sparsamma. Men så roligt när de blir av!