Detta är sista delen av berättelsen om min mormors farfar. Det är Oskar Sjökvist från Borgafjäll som år 1931 för sin dotter Mina (min mormor) berättar om Amon Persson.

Gubben började springa hemmåt och hade att kämpa moten kall nordanvind. Till att börja med gick det nog bra att springa, men allt eftersom kläderna frös till is blev det tyngre att ta sig hemmåt. jag minns denna händesle tydligt. Vi barn lekte som bäst, då min äldre bror tittade ut genom fönstret och fick se pappa komma gående mkt sakta. Gossen sprang ut för att se om hästen hade skenat och kommit hem tidigare. Nu såg han dock, att det inte stod rätt till med gubben och gick honom till mötes. Det var nu totalt slut med gubbens krafter och han var så frusen, att han inte kunde gå upp för brotrappan. utan måste bäras in i köket. Alla kläder var frusa sånär som skjortan. Händerna var isbelagda, ty vantarna hade han tappat i vattnet. Strumportna var fastfrusna på fötterna och måste varsamt tinas loss med iskallt vatten. Ni kan tänka er vilken brasa det blev i den stora öppna spisen och vad snö som bars in i baljan för att gnida de förfrusna händerna och fötterna, vilket också lyckades utmärkt. Han fick ej några men i form av frostskadaor av äventyret, men blev liggande till sängs en månads tid. riktigt frisk var han aldrig under vinterna.

Tiden gick. Fyra år senare hade han i medeltal 10 mjölkkor, 5 ungnöt, 2 hästar och ett 30-tal får och getter. Han var nu och framdels uppskattad som kapellets rikaste bonde. Sedermera sålde han sitt hemman till ett trädvarubolag för 10.000 kr. Detta var ju mkt pengar, tyckte han själv. Dessutom fick han behålla jordbruket eller besittningsrätten i 50 år och var fri från alla utlagor för fastigheten. Hemmanet hade ett skogsbestånd av 90.000 stämpelbara träd på 50 år. ett stämpelbart träd på den här tiden skulle vara 13 tum i brösthöjd. När han sedmera skulle överlämna jordbruket till oss barn, förbehöll han sig ett födoråd bestående av föda och skötsel 4 kor och 12 får, två säckar mjöl, tre tunnor potatis, 25 rullar tobak, kaffe socker, fisk och salt. Med detta födoråd och en sedan tidigare god ekonomi, kan den läsande allmänheten väl förstå, att han hade sitt dagliga bröd till dödsdagar och inte, som i barndommen, behöver äta bark och brända kogragar. Han är nu död sedan 10 år. Frid över hans minne!"
  
Avasjö och Borgafjäll den 15 juni 1931, Jonas Oskar Amonsson Sjökvist