Men vilken sommar vi haft ändå☀️

Sommarens höjdpunkt har utan tvekan varit när mamma och pappa kom med husvagnen och hälsade på i ett par dagar. Både jag och barnen har saknat dem något enormt. 

Sist barnen träffade dem var i början av februari och trots tiden där emellan hade de inte glömt vilka de var.

Vi höll oss vid stugan och gjorde några avstickare. Vädret var på vår sida så det blev både strandhäng, lunch på klipphällan och middag vid havet.

Barnen har badat så gott som dagligen, både morgon-och kvällsdopp

 

Vädret har inte varit det bästa, men så mycket jag ändå har uppskattat den här sommaren. Det är med familjen som man känner sig som rikast. Jag älskar att kunna äta två frukostar, se barnen leka utomhus, de små utflykterna och kvällarna med vänner, familj eller bara med min bästa person.

Den här sommaren har vi haft lagomt med besök och lagomt med projekt, vilket gett oss en semester som tillåtit oss att också bara vara - så välbehövligt.

Vi har turats om att besöka olika lekparker eller tagit barnen på skogsäventyr när den andra haft lite egen tid. Något som vi märkte under förra årets semester att vi skulle bli bättre på. Man behöver det, lite tid i tystnad för att också komma ikapp sig själv och lyssna  lite inåt. För mig har det kanske varit en promenad, en stund på mattan, en bok/tidning, i solen med en ljudbok/sommarprat/pod, eller mitt lilla måleriprojelt. 

Bärsäsongen kom tidigt i år och vi har redan hunnit med att plocka på oss lite blåbär. Vi har pratat om att ta oss till fjällstugan något i höst i hopp om att hitta kantareller  - det skulle vara mysigt och fort går det ju vilket är en fördel med barnens små tålamod.

Hela sommaren har vi varit i stugan - mitt hjärtas plats. Nu när vi börjar jobba igen kommer vi fortsätta att bo här ett litet tag till. På något sätt förlänger  det semesterkänslan lite och vemodet inför att sommarledigheten redan är förbi blir inte lika påtaglig.

De sommarminnen jag tar med mig är nog just dessa mornar. När vi ligger kvar och trängs alla fyra i sängen och sömnlöshetens hopplöshet får en att till slut skratta åt kaoset. Men det är vårt kaos. Vårt härliga, jobbiga, mysiga kaos - där blickarna söker mellan varandra i ett försök till att lista ut vem som kommer börja garva först. För det är nästan alltid så våra lediga mornar har sett ut denna sommar. Den minsta som tar upp störst plats, en mamma som envist lägger sig i fothuset istället för att gå och ligga ostörd i en egen säng. Familjen galenpanna

Det är torsdag och vi har nu anlänt till Norråker. Det känns fint att få avsluta de sista dagarna av ledigheten här. Sedan kanske jag är redo att hoppa på arbetståget igen❣️