4 september 2018

Mardömsmorsan

Kids Momlife

Hej du fina,
 
Vi har just kommit hem från en skogspromenad jag och barnen. Vi gick samma tur igår och Melker var överlycklig. Skillnaden den här gången var att han olyckligt nog hade somnat i bilen med morfarn och var snarare på kram- och myshumör än äventyrshumör. Han mer eller mindre grät hela svängen eftersom jag var tvungen att bära honom på ryggen och inte framtill i famnen då jag hade lillasyster i babybjörn där.
Bilder från gårdagens skogspromenad: en betydligt gladare Melker
 
Inte heller hjälpte det att grannen ropade till oss och vi fick titta på fem veckor gamla kaninungar och små kycklingar. Gråten försvann först när vi letade fram den gamla VHS-spelaren och Alfons Åberg. Ibland tror jag att man måste få låta kidsen slappa emellanåt också. Tänker på hur pappa Henrik kan bli helt uppslukad av en serie och man bör nog respektera att ens barn kanske har samma intresse.
 
Mina ligger i sin vagn utanför fönstret och helt plötsligt har jag lite tid att ordna med lite andra bestyr. Vi planerar ett dop här i höst som jag känner att jag inte alls har haft tid att styra upp något. Vi har dock beslutat oss för att ha ett litet dop med bara de allra närmaste. Det känns skönt på sitt sätt och mysigt med en liten intimare tillställning. 
Och här är hon, lillfrallan som alltid skiner som en sol - vem sjutton är du? Jag känner mig nästan som de där morsorna i mammagruppen som jag avskydde när Melker var bäbis. SOM deras barn sov, och SOM de var glada, "det är väl inga konstigheter att ha en bäbis, det är ju det mest underbara som finns".
Istället för att hitta någon form av stöttning i denna grupp, fick den mig att bara må dåligt. Jag ville till slut bara strypa var och en av dem. Själv vaknade jag 13-14 ggr varje natt, VARJE NATT, jag minns tiden med Melker som att han sällan var riktigt nöjd. Jag gjorde inget annat än att amma, han ville bli buren för jämnan, jag rasade i vikt, fick utmanningssyndrom (yrsel och utslag) och jag tappade jättemycket hår. När jag exempelvis förde det på tal i mammagruppen såg de frågande på mig: "Jasså? Märkligt, för jag har fått SÅ himla tjockt hår - Så bra kvalité jag har på mitt hår nu har jag aldrig haft". 
Ja, ni fattar... Gör ni inte det så betyder det endast en sak: Att du är en monstermorsa och nu håller jag på att förvanldas till en sådan själv. För min lilla tjej är en toppenbäbis. Helt plötsligt så förstår jag ju dessa hemska kvinnor från mammagruppen. Att få bli förälder är ju det mest fantastiska man kan få vara med om. Men för de mammor som kämpar och mer eller mindre bara försöker överleva sin bäbistid (ja visst kändes det så emellanåt) är det ibland svårt att ta sig tiden och verkligen känna detta.
Jag är därför oerhört tacksam över att den här lilla godisen låter mig få känna på hur en bäbisbubbla verkligen ska vara - för visst är det underbart. Kan svaret i varför vårt andra barn blev en nöjd bäbis ligga i att vi fick vår beskärda del av sömnlöshet och barnskrik med vår första: att vi liksom fyllt den kvoten och nu får vi istället skörda livets goda dygn? Troligtvis inte och en sak som är säker, med bäbisar ändras beteenden, rutiner och egenheter hela tiden. När du tror att du hittat ett mönster som du tror funkar - ändras allt igen! Därför försöker jag, så gott jag kan, påminna mig om att njuta, njuta och njuta av min bäbis och den tillvaro hon låter oss ha för stunden - snart vänder det!
 
 

27 augusti 2018

Sliten

Momlife

Hej måndag♥️
Jag vet inte, men jag känner mig sliten. Vi turas om och tar Mina varannan natt. Men även fast det inte är "min natt" och jag har sovit ostört så känner jag mig ändå väldigt trött.
Jag vet att det med säkerhet kommer bli bättre bara jag kommer igång med träningen. Men tröskeln känns för hög just nu för att jag ska ta tag i den.
(null)
Planen är att komma igång när Melker börjat på förskolan igen. Morgonpromenaderna funkar inte längre heller då han hela tiden kliver ut vagnen. Han vill titta på myror, plocka pinnar och klättra på stubbar och stenar. Med andra ord blir det sällan en form av motion.

Sedan känner jag mig inte bara sliten utan ser ganska sliten ut också. Tur att jag ska fixa både naglar, fransar och kalufs den här veckan. Förhoppningsvis kan det hjälpa lite.
(null)
Idag planterade jag och Melker lite nya blommor på framsidan. Blir glad av att få göra det lite mer höstigt. Nu när mamma och pappa har åkt ska vi börja plocka in utemöblerna och förbereda inför vintern. Det känns vemodigt, men ändå ok med tanke på den makalösa sommaren vi har med oss i minnet. 

Men nu är det som sagt måndag. Ikväll blir det brasa, hemmagjord pizza och film med maken. Det ska bli härligt!

23 augusti 2018

Hösten närmar sig

Momlife

Nyårsafton har aldrig varit någon "nystart" för mig. Däremot är hösten det. Jag antar att det ligger kvar sedan skoltiden då hösten innebar en ny klass, en ny skola eller ny kursstart.
(null)
Jag tycker ju om förändring och gillar sällan att rulla på i samma hjulspår. Därför välkomnar jag alltid hösten - möjligheten att börja på ny kula med nya och förhoppningsvis lite bättre rutiner än innan. 
(null)
Med en kanonsommar bakom oss (bästa sommaren på länge) plus den vackra förvandlingen som hösten innebär med alla dess färger känns höstdepressionen mer avlägsen än någonsin!
(null)
Nu ser jag fram emot kvällar med tända ljus, tjocka tröjor, the och mys framför brasan med familjen. Jag ser också fram emot att strukturera upp en ny vardag och jag hoppas att den kommer innehålla följande:
  • Träning: äntligen har magmusklerna gått ihop sig och jag kan börja träna på riktigt igen.
  • Meditation: slarvar fortfarande med detta.
  • HÖGST två städdagar: sluta upp med att städa konstant hela tiden och istället ägna endast två dagar åt detta och planera i förväg vad som ska göras på respektive städdag.
  • En kväll i veckan där jag ägnar mig lite extra åt mig själv; fotvård, ansiktsmask, hårinpackning... 
  • Veckohandla och planera veckans middagar
  • Börja dagarna med en morgonpromenad lång som kort - ut med barnvagnen bara!
  • En kväll i veckan med maken där vi unnar oss något extra