I natt var en usel natt. Vid tretiden vaknade jag av att jag hade svårt att andas. Hitta ingen sovställning som funkade utan det enda som hjälpte var att stå upp. Det tog två timmar innan jag lyckades somna om.
Det märket på jobbet senare då yrseln slog till. Den ville inte ge med sig och jag fick till slut be Henrik komma och skjutsa hem mig. Vi bor 2 mins promenad från mitt jobb, men jag kände att jag inte viste om jag skulle fixa det. Så nu är jag hemma. Har sovit ikapp lite och tänkte försöka mig på att äta lunch. Sedan får jag se om jag mår bättre och kan traska tillbaka och göra ett nytt försök.
(null)

Till något annat
Jag har sedan en längre tid gått och sneglat på en ny kaffemaskin. Inget är ju så gott som smarrigt kaffe och Sjöstrand har ju en som är orimligt fin!
(null)
Den gick från att vara en julklapp till mig själv, till en födelsedagspresent och nu kanske den hinner övergå till en pushpresent. Ska jag unna mig något så dyrt? Det sjuka är att jag inte ens tvekade när vi köpte en ny åkpåse till Melker, som var precis lika dyr. Men när det kommer till en själv blir man helt plötsligt så himla snål och tjurig. Känns det igen?
(null)
Något jag ändå kanske kan lyckas unna mig är en magnoliakvist - så otroligt fina de är! Jag lyckades hitta en förrförra året (i fjol var gick jag bet).  Om någon vet något ställe som säljer i Umeå får ni gärna tipsa!
(null)



Idag hade förskolan utbildning av sin personal på ef m så vid lunch åkte vi och hämtade hem M. Det passade väldigt bra att det blev jag som fick vara hemma med honom. Jag hade väldigt mycket yrsel på fm så jag fick en välbehövlig lunch-nap när M sov mitt på dagen.
(null)
 
(null)
Efter sovningen har vi lekt. Safarijeepen med djuren är poppis och att leka affär.
(null)
 
(null)
Kortbetalning!
(null)
 
Jag känner så väl igen yrseln från utmattningen. Vore ju väldigt typiskt om den skulle komma tillbaka. Nu gäller det att vara sparsam med enrgin. Påminna sig själv att inte slösa den när jag känner att jag har mycket av den, utan bli bättre på att lagra. Ännu viktigare nu när jag börjar närma mig slutet av graviditeten.
 

Lillfrallan är nu 35 cm, väger ca 1,3 kg och är färdigbakad till 70 %. Jag går nu in i graviditetens sista trimester och jag tycker att det känns. På bara några dagar så har jag gått från att ha rätt ok med energi, till att nu kan tröttheten helt oanmält slå till från ingenstans. Igår kunde det inte hjälpas och jag sov två ggr. Där emellan klämde jag in en promenad, bokföring och så rev jag alla tapeter i hallen. Energitopparna varierar som sagt. Jag inser att jag måste bli bättre på att hamstra energi lite grann hela tiden.

Utöver tröttheten känner jag mig väldigt gravid. Vissa nätter blir det så tungt att andas att jag till slut måste ställa mig upp och ”andas ikapp”. Att det är över 80 dagar kvar till BF är därför ingen större tröst, då det enda jag tänker är att det bara kommer bli jobbigare och jobbigare.

Tack och lov för H och hans lyhördhet. Han frågar ofta hur jag mår (även fast han vet svaret) och om det finns något han kan göra för att underlätta för mig. Svaret på den sistnämnda frågan är oftast nej, men det känns alltid lite bättre att ändå få frågan och veta att han ser hur jag mår och förstår att det är jobbigt. Sedan är han är klippa som lagar all mat här hemma. Det finns inga sysslor som vi inte delar på (förutom bokföringen som jag av förklarliga skäl sköter). Utan honom hade den här graviditeten känts ännu tuffare.