Andra gången innom loppet av 5 dagar som jag besökaer akuten,

Denna gången var det pappa som efter många om och men fick komma in och få ngnting gjort åt sin kärlkramp. I övermorgon får han åka till Umeå och fixa det en gång för alla. Läkaren som skickade hit honom på akuten kunde inte för sin värld förstå varför han inte fått blivit ivägskickad tidigare.

Nåväl, nu får han äntligen den hjälp han behöver, känns väldigt skönt.

Annars så håller förkylningen i sig, rösten är sådär lagomt sexig och hes, speciellt på mornarna. Men i morgon ska jag minsann tillbaka på jobbet, med eller utan röst. Jobbigast är väl egentligen att man inte känner ngn smak. Satt på jobbet och smuttade på min mugg som stod bredvid tangetbordet och kunde inte för min värld urskilja om det var kaffe eller the jag drack.. Det enda som stod klart var att det var ljummet.

Kvällens planer om att möta upp min fd kollega för lite rosé gick i stöpet, stackarn ringde och berättade att hon åkt på feber. Får hoppas att hon känner sig bättre i morgon så att jag hinner träffa henne innan hon åker tillbaka till Sthlm igen.

bästa kollegan ngnsin - bli frisk nu Hanna!

Vilken härlig dag,

Ösd i all ära, men soliga, varma dagar är det sällan det bjuds på. Förmådde mig inte att ta mig till jobbet idag - förkylningen spökar flitigt, men lite sol lyckades jag passapå att ta del av. Märkligt det där.. Tänk att det jämt ska vara sånt himla trist väder. Ska man försöka se till ngn fördel så är det väl att man blir så försvinnande glad de få ggr man får njuta av hans sällskap.

Men är dte inte varmt ute så är det varmt inne hos mig. Elementet i köket har fått ngt tuppjuck och krämar värme mot en.. Blir så himla less att jag inte ns orkar lägga energi på att fixa skiten, utan stänger dörren dit in och håller mig i övrioga delen av lägenheten. Hej latmask!

Nej nu blir det bada, halsen ska kureras. I morgon måste jag försöka bege mig till jobbet..

"Grattis! Du har blivit antagen vid Santa Monica College..."

Härom dagen fick jag beskedet att jag blivit antagen till SMC. Jag blev för en sekund helt svag i knän när det gick upp för mig att det här verkligen händer - att jag åker den 17:e aug. Visst har jag varit medveten om att vi åker hela tiden, men när jag själv fick läsa beskedet, svart på vitt att jag är garanterad en plats på skolan, vaknar fjärilarna i magen till liv.

Igår betalade jag in det sista i den här processen för att nu sedan kunna ansöka om visum och jag har även fått grönt ljus från CSN att lånet är beviljat.

Jösses, tänk när det bara är en månad kvar, när det bara är två veckor kvar, när det bara är tre dagar kvar....