Jag och en god vän till mig diskuterade facebook och blogg för ett tag sedan. Vi var båda överens om att man bär på ett visst ansvar när man utnyttjar dessa. Man publicerar inte bilder på människor hur som hellst, men framförallt så glömmer man bort, eller snarare inte ens tänker på, vad man skriver.
Innan jag fortsätter så vill jag först påpeka att detta inlägg är inte riktat mot ngn, utan bara en reflektion över mina tankar jag har haft under en lång tid - jag vill nog påstå att ända sedan jag började att blogga.

Internet är öppet för alla, detta har inte undgått ngn hoppas jag, vilket innebär att det är den perfekta platsen för arbetsgivare mfl att gå in och läsa på sig om sina arbetssökande etc.  Man bör nog därför tänka en och två ggr innan man publicerar ngt som kommer finnas uppe för all framtid och tillgängligt för alla.

Det finns mkt jag skulle vilja utveckla och skriva ner från mina tankar, men jag vet att det är så lätt att missuppfatta - att de som läser tror att det är riktat mot dem osv. Många anser att det är helt ok att uttrycka sina känslor fritt, jag respekterar det, jag gör det också, men endast för de öron som jag vill ska höra det.
Komunikation utgörs i 70% kropsspråk, 20% röstläge och 10% ord. Förstå då hur lätt det är att missförstå vad som skrivs i en blogg/inlägg t ex.

Utan att nämna ngn vid namn så fick jag höra ngt hemskt härom dagen. En bekant till mig berättade om dennes livssituation. Han/hon hade på en fest för ett antal år sedan och fick höra av sitt ex att denne hade gjort slut med sin dåvarande partner så det var fitt fram. Det strulades en del, men eftersom denne fortfarande kände att det vara väligt nära inpå det förra förhållandet ledde inte handlingarana till ngt mera. För att korta av historian så visade det sig det hela vara en lögn, plötsligt var det han/hon som försökt den fått den andre i säng.  Som vanligt och alltigt så tyspiskt så får pojk/flickvännen ingen skit för detta utan det är den oskyldige i spelet som fått tagit allt ont. Två år har gått och än i dag får han/hon höra diverse skällsord och annat hotelsefullt - helt oprovesera. Jag blir hederligt förbannad!! När man får ngn att gråta, har man inte gått för långt då?
Atta tala illa om ngn annan säger mer om en själv än om den andre, att man måste klanka ner på andra för att själv framstå som en bättre är bortom all aktning!!
Hur ka Ni sova om kvällarna, ta tre min och tänk över situationen, se det inte bara från eran synvinkel. Det som försigår här är ren mobning och Ni njuter verkligen utav det.

Många känslor där, jag som själv lovat mig själv att inte blanda in så starka känslor i mina inlägg.

I morgon är det Classes 50års kalas och Mella och jag har förslagit att Tjärnmyrbergarna ska göra en comeback. Till våran berstörtning så var tjikhostan förstörd, ngn hade kört över den, men vi var inte sämre än att vi kunde bygga en ny - Högfärdshostan. Vilket kalas det kommer bli i morgon!!

Denna kväll har jag ätit middag på guldkusten och förutom byggt en ny högfärdshosta, har jag suttit med mina föräldrar och pratat om livet och dess mening. Jag är glad över att jag fått dn uppväxt som jag fått, kunde inte ha önskat en bättre. Inte fått bättre föräldrar än de jag har heller, de är de bästa!
Jag är så lyckligt lottat, jag har en underbar familj, en hemby som betyder jättemkt för mig, en under bar släkt, en mormor och morfar som alltid stått mig nära, en egen hund som förgyller min vardag, ett jobb som stimuerer mig, en lägenhet jag trivs i, en bil som jag tycker om och en pojkvän om betyder min värld.

På Eran begäran - mer av min finaste