Idag går vi in i en ny vecka. Jag måste på allvar ta och packa den där BB-väskan nu.
Lilltösen mår bra. Hon är flitig och rör sig nästan alltid så fort jag lägger mig ner för att vila, vilket är skönt med tanke på att det är viktigt att man känner rörelser varje dag nu. Hon väger ca 2,8 kg nu och mäter ca 46 cm.
Mitt mående är väldigt upp och ner. Jag är helt klart väldigt trött, men känner mig stundvis väldigt skör också. Igår när Henrik skulle åka iväg på sin grabbgrej orkade jag inte hålla ihop det. Det sista jag ville var att skicka iväg honom med skuldkänslor
över att han lämnade oss ensamma. En mix av värk och tankar på att Melker skulle få ett tråkigt dygn med mamma var tillräckligt för att tårarna skulle komma. Det låter hellöjligt, känns hellöjligt, men det är som att förmågan att vara rationell
och tänka logiskt inte vill sig riktigt numera.
Barn mår bra av att ha tråkigt - det skapar kreativitet hos barnen (bla bla bla, jag vet ju såklart allt det där). Jag är höggravid och det är inte mer än ok att han får en stillsam dag. Men det enda jag tänkte på var att han inte skulle
få leka loss ordentligt, springa och få friskluft pga att mina fogar är out of control!
Idag är tankarna lite mer samlade. Vi hade ju visst en helmysig dag, men man är ju inte den mest logiska människan med gravidhjärna såhär i slutskedet.
Nu väntar en lång morgon. Grabbarna ska få sova ut ordentligt innan vi kommer dit och börja stöka.
Välkommen vecka 37, må du gå undan!