Jag märker det i kroppen,
I helgen blev planerna och sömnen rubbade och jag märker så tydligt av det, det är nästan som att jag har en slags bakfylla. I måndags beslutade jag mig därför att kliva upp en timme tidigare än vanligt och smyga ner till nedervåningen
ensam - för att få en stund att landa i mig själv. Jag tryckte fram en kopp kaffe, värmde en lussekatt, tände ljus och tittade på ett TED-talk med Brené Brown. Ett inspirerande tal om ödmjukhet och sårbarhet, och hur detta är en faktor för att klara av livets utmaningar. Sårbarhet gör dig vacker. Hennes forskning visar att vi människor älskar att se sårbarhet hos varandra. Då visar vi oss mänskliga, vi förstår varandra och vi känner därmed gemenskap.
Vill ni se föreläsningen så finns den här
Melker har åkt på ögoninflammation så han är bannlyst från förskolan. Ganska mysigt att få egen tid med sin fyraåring.
Jag var hemma igår, men har jobbat idag. Alltid extra mycket innan jul. Henrik som är "arbetsbefriad" jobbar på mer än vanligt. Han gipsar tak och grejar som aldrig förr. Jag antar att det måste kännas skönt för honom också att komma ikapp med allt, även
fast det går lite långsammare med ett barn i hasorna. Snart är det helg igen. Jösses va fort tiden går. Måste verkligen sätta mig och styra upp en plan för årets jul...
