Jag hade som sagt medarbetarsamtal igår och fick då bland annat frågan om vilka mål jag jag hade. Jag minns att innan barn hade jag olika karrärmål och det var något som peppade mig. Jag var ärlig och sa att just karriärmässigt har jag inga mål just nu. Det som är viktigt för mig är att jag får arbeta med något som känns betydelsefullt, något som stimulerar mitt intellekt och något där jag känner att jag gör skillnad. Jag tycker att jag har allt det där och jag är väldigt nöjd med det. Mina mål just nu ligger snarare i det privata livet. Jag vill få familjelivet att gå ihop. Jag vill att det finns tid för både mig själv, mina barn, min man och hemmet. Det var därför väldigt skönt när min chef sa att hon kände igen sig väldigt mycket i det jag sa. När hennes barn var små upplevde hon inte heller att det fanns så mycket tid och energi till att vilja klättra i karriärstegen.
På kvällen såg jag sedan det senaste avsnittet av Lyckomaten - det var så himla bra och jag blev så oerhört berörd den här gången. Framförallt när de pratade om var de såg sig själv om tio år. Drömmarna, farhågorna - så äkta och så fint. Hittade den här texten tidigare i veckan och tyckte att den var så bra:
Är jag ensam om att fortfarande inte riktigt vet vad jag ska bli när jag blir stor? Varför är det så viktigt med titlar? Jag tycker att det är en fin tanke att våga tänka precis tvärtom. Denna jakt på att bli något och "hitta sig själv". Du finns ju där redan. Om vi istället bara slutar upp med allt jagande, våga ta av oss alla lager av titlar så ska du se att du finns ju där inne - vacker, fin och precis som du ska vara. Lyssna på henne och hör vad det är hon vill, vad hon drömmer om, vad som gör henne harmonisk och glad. Ingen förtjänar det bättre ❣
Jobbar hemifrån idag. Melker hade feber igår kväll och jag kände mig inte riktigt 100, så jag meddelade kollegorna igår att jag inte följer med på konferensen i Lycksele idag. Dags att återgå till arbetet. Han en fin start på dagen!