Om min energi var obefintlig så verkade Henrik ha outtröttligt mycket,
Han städade hela nedervåningen, tände upp en brasa för sin frusna fru och lagade den mest fantastiska måltid jag har ätit på väldigt länge.
Därefter tittade vi lite serier och kvällen slutade med att han promt skulle bära mig upp till sängen, men där gick gränsen. Vill ju inte att han ska riskera att skada ryggen så att vi båda blir odugliga. Men viss bärhjälp upp för trappen och ner
i sängen fick jag allt gå med på.
I morse fick jag sedan skjuts till HVC för att lämna fler blodprover och få dropp. En timma senare kunde jag väl egentligen inte känna någon större skillnad, men beslutade ändå för att åka på jobbet.
Det känns ändå skönt att det kanske kommer kunna finnas en logisk förklaring och lösning till varför jag mår som jag gör. Men det känns inte så uppiggande just nu. Försöker dock fokusera på det positiva och fina i livet. Idag glädjs jag över:
- Att jag nu undersöks ordentligt och bara kan bli bättre
- Minas spontana antusiasm när vi gick hem från förskolan och hon fick uppleva en frusen pöl för "första gången" och hon ville pussa den!
- Hur mycket Melker och Mina lekte med varandra på Leos Lekland
- All omtanke som nära, kära, bekanta, arbetskamrater och ni har visat mig
- Att jag och Henrik har bokat en resa till Moskva i November för att hälsa på Madde och Jonas.
