Efter undersökningen på kirurgavdelningen i måndags blev man inte klokare, snarare bara mer rädd. Varför är det så här? Till en början har det bara varit skönt att veta att min energilöshet faktiskt har berott på något (det är inte bara småbarnsmamma-livet som tär på en). Men nu känns det faktiskt bara olustigt att inte riktigt veta grundorsaken till varför jag mår som jag gör. Inväntar nu en ytterligare kallelser till kirurgen för vidare utredning. 

 

Har fått ännu mer järn-dropp idag. 

 

Just är extra varm i hjärtat över lilla Mina som i natt lyckades klättra ur resesängen (vi turas om att sova med henne nere i gästrummet nu när hon är sju så att iaf en av oss föräldrar och Melker får sova ostört) och över till min säng. Hon kröp då upp till mitt ansikte och gav mig en puss och la sig sedan ner alldeles intill och somnade om. Lilla piga - inte lätt att vara sjuk, men åh så mycket kärlek det ryms i din lilla kropp. Den där pussen har verkligen fått mig att kunna le och vara glad idag❣️