Timmen innan jag slutade jobbet hade vi pulsmöte,
ett möte med syfte att dryfta små diskussionsfrågor med hela företagsgruppen. En bit in i mötet märker jag hur det svartnar i pereferin. "Jag tror att jag svimmar nu..." var allt jag hann säga, sedan flög fönster upp och jag fick vatten att dricka. Det
hjälpte. Valde dock att sluta en kvart tidigare och ringde Henrik.
Jag packade datorn och beslutade mig för att jobba hemifrån nästkommande dag. Så nu är jag hemma och är med på dagens beslutsmöte per telefon istället. Jag vill tro att droppet har hjälpt. Jag upplever att jag känner mig piggare idag, men jag har
fortfarande lite ork och pulsen skenar av samma blygsamma ansträngning som innan. Det slog mig att mitt "normala" blodvärde på 126 registrerades när jag var gravid i 7e månaden med Mina och jag fick börja äta järntabletter. Med andra ord så borde
jag rimligtvis ha ett bättre värde än så egentligen.
Men nu tänkter jag att det bara kan bli bättre. Jag håller tummarna för att jag snart kan få veta vad allt detta beror på.
Sköt om er😘
Så bra att det går framåt. Vet hur det är att ha lågt hb. Gick ju ett antal år med de tills jag fick operera mig och slippa mensen. Kram och ta hand om dig ❤