Visst är det väl härligt ändå att våren gör sig påmind,
Gatorna sopas, man börjar kratta och det är hög tid att plantera penseér. En fin kontrast mot det ännu lite gråa landskapet.
Här hemma har det åkt upp lite tavlor i vardagsrummet. Tycker att det blev en fin färgskala som harmoniserar med den övriga inredningen.
Nu är det i princip bara golvet kvar här inne, men det kommer inte kunna bli av förrän vi kör igång med köket då planen är att öppna upp och ta bort väggen mellan de båda rummen.
När vi var färdigjobbade åkte vi till stugan. Så mysigt! Vi hade med oss en studsmatta som en tidig födelsedagspresent till Mina som blir två nu i Maj. Varför vänta? Hon förstår ju än så länge inte så mycket av det här med att fylla år, så det spelade ingen större roll kände vi. Nu får barnen njuta av den längre.
Kan tycka att just studsmattor är så ohyggligt fula och skulle nog aldrig vilja ha en studsmatta hemma på gården, men ute i stugan (på allmänningen) funkar det helt ok. Det är ju ändå där vi är mest om somrarna..
Fredagsmyset i soffan
Ett annat vårtecken måste vara detta. Att man kan gå ut och njuta av sin andra frukost på altan-däcket, känna att solen värmer, tittar på när barnen leker och lyssna till fåglarna. Just denna plats är också en plats jag visualiserar när jag mediterar, mitt happyplace. Just här känns det som att jag har allra lättast att aktivera mina sinnen: känna värmen från solen, en ljumma vinden, höra havet, fåglarna, den där lite unkna doften av blöt mark som sakta torkar efter en lång vinter, doften av eldrök från brasan, smaken av mitt kaffe som jag alltid har tiden att njuta av länge, att få se barnen leka, djurlivet ute på stenarna i vattnet, solens reflektion i krusningarna på vattnet... 
Melker fick pärlor i sitt påskägg och förutom halsband gjorde han och Mina varsin "såpbubbelhållare(?)" för att kunna göra lite större bubblor.
Ett tredje vårtecken var att vi satte igång badkoppen. Så mysigt att kunna börja och avsluta dagarna här.
Har det flyttat in någon fågel i holken?
Ett fjärde vårtecken (och kanske tydligaste vårtecknet för min del) är tussilago. Vi hittade fyra stycken i diket och tänk vilka omedelbara minnen doften framkallar. Jag och min bror hade alltid en tävling om vem som kunde plocka de första tussilagoblommorna till mormor. Tävlingen pågick länge vill jag minnas och pågick ända upp i vuxen ålder.
Tacksam för ännu en mysig helg tillsammans. Inleder en ny arbetsvecka med nyafina minnen. Ikväll åker vi tillbaka ut dit igen!