Tredje veckan med arbete hemifrån,
Det går bra. Jag har ett kontor som funkar riktigt bra, men det börjar krypa i mig att bara vara här hemma. Vi har haft två mycket intensiva veckor på jobbet där vi nu har tagit fram och sjösatt ett krispaket med 25 miljoner till länets mikroföretag (max nio anställda). Förfrågningarna haglar in och eftersom vi varit tvugna att ta fram detta snabbast möjligen uppstår det ständigt nya frågetecken. Varje kväll ha jag kännt mig helt slut och tom i skallen, Walk-and-talkmöten och lunchmeditationer till trots. Det ska därför bli oerhört skönt med helg ute i stugan sedan.
I några dagar har vi vaknat till nysnö som smällt bort under dagen. Men här inne har våren fått ta plats.
När jag fyllde år fick jag en så fin bok av Henrik. Den är fylld med fina pyssel och inspiration. Igår gav jag mig själv tiden att ge mig i kast att sy en kaninmantel till barnen.
Det är något med att få skapa, sitta på golvet och klippa, sy på symaskinen sm jag minns att jag blev besviken på när jag fick den i julklapp som 16-åring, men som jag sedan dess har haft så oerhörd stor glädje av sedan dess. Extra fint känns det att få nåla med mormors gamla nålar och använda hennes måttband och sprättare.
Vi har bestämt oss för att inte åka till fjällstugan i påsk. det blir första Påsken någonsin som jag inte firar den där. Även fast vi hade tänk handla allt här innan vi åker och hade för avsikt att bara vara ute och åka skoter, så känns det ändå inte rätt. Det är dels en solidarisk handling, men främst av hänsyn till de som bor där och vården (ifall något skulle hända oss vill vi inte belasta i onödan).
Jag tycker dock att det är allra jobigast att inte får åka till Norråker. Jag brukar åka hem till mina föräldrar ungefär en gång i månaden och nu kommer det dröja länge innan jag kan göra det igen. Jag hoppas innerligt att all tar sitt ansvar nu och väljer att stanna hemma under påsken - det kommer fler påskar.