Den finaste lilla loppisen finns här i Norrbyn. Man vet aldrig när den äldre mannen har öppet i sin källare, men man kan vara säker på att när han väl har det så hittar man alltid en mindre skatt där nere. Denna sommar köpte jag dessa kristallknoppar som han hade fullt av i en skål. De fick bli duktyngder och är tänkta att hänga på en duk på mitt lilla runda bord på framsidan. Men tills jag fått tag på en duk får de hjälpa till med att hålla vaxduken på matbordet på plats.
Lillpiga vill också ha nagellack. Så söt när hon vet att det är viktigt att man blåser nagellacket torrt innan man fortsätter springa omkring och busa. Och det är så båda barnen varit i helgen. Sprungit nakna på
gården, busat och skrattat i sommaren. De har börjat leka allt mer och mer med varandra vilket är väldigt fint att få se.
Denna morgon blev det ingen promenad. Istället åkte mattan fram och jag körde ett 40 min långt yoga pass ute på trallen. Är lite rädd att ge mig i kast med längre pass har jag känt. Eller är jag kanske för bekväm? När jag kör mina 15-20 min kan jag fokusera på att utföra övningarna så bra jag förmår och tanken på längre pass får mig att tro att jag inte ska orka hela passet och slarva istället med övningarna. När jag kom fram till att jag tänker så blir jag samtidigt lite sur på mig själv. Så därför gav jag mig i kast med att köra ett pass på yt som heter 40-minute monday morning yoga flow - full class och vet ni - det gick faktiskt helt ok och så glad det gjorde mig. Det blev därför en påminnelse till mig själv att jag vill utmana mig själv mer. Det behöver inte vara i sådan stor omfattning - jag vill tro att för mig är de där små utmaningarna som sakta kommer hjälpa mig till utveckling.
