Efter bakslaget den andra natten har det sakteligen gått bättre. Vi har turats om att följa med honom tillbaka, men de ggr det gått bra är det då jag som också kan ligga med honom i hans säng gjort det. Henrik är lite för stor och att bara sitta bredvid sängen har inte funkat.

Nya miljöer har inte heller varit lyckat. I helgen när vi var i stugan kom han i vanlig ordning och eftersom han och Mina delar sovrum gjorde vi ingen grej av det.

Men! Det är just nu fler nätter som han sover kvar i sin säng än när han inte gör det. Det händer att jag hör honom springa över till vår säng när jag är nere och yogar om mornarna, men då är klockan så pass mycket (strax innan sex) att jag tycker att det får räknas som en lyckad natt. Han har nu kryssat i samtliga rutor och gjort sig förtjänt av en vistelse till Leo´s lekland – måste bara hitta en bra dag för detta. Nu händer det så mycket att det är lite trixigt att få till. Men allt handlar ju om prioriteringar, inte sant?