Det är snarare en regel än ett undantag att man vobbar (vab+jobb) än vabar när barnen är sjuka. Det går ju oftast bra när barnen ligger i magsjuka eller feber och därmed är lugna och behagliga. Men i Corona-tider måste de ju stanna hemma vid minsta
lilla snuva, eller som nu - hosta.
Då går det ju inte att låta dem ligga och dåsa framför tv:n utan det är full aktivitet som gäller. Så sedan i måndags har jag vabat på riktigt. Vi har haft vädret på vår sida så det har blivit en hel del cykelutflykter, till Melkers förtjusning som
knäckte koden och cyklar utan stödhjul numera.
I förrgår ringde de från förskolan och berättade att Mina också börjat hosta så nu har jag varit hemma med båda. Men vi kunde ha haft det sämre. Igår gjorde i i ordning en picknick och vi gav oss iväg med cykel och cykelvagn.
Jag måste också visa er Ace.
Det är en sheltie, som är väldigt lik min gamla Moses och det är grannflickans hund. Varje morgon följer han med mig på min morgonpromenad innan jobbet. Jag har koden till deras dörr och går bara in och hämtar honom. Det är sådan lycka
ska ni veta. Jag saknar verkligen att ha en hund och detta är den närmaste lösningen för vår familjesituation vi kan komma. Så tacksam!
Igår hade vi hejdå-fika för Ziad som börjar ett nytt jobb på måndag, hemma hos Tobias. Tårta i solen i det gröna - otroligt fint att få träffa kollegorna, de trista omständigheterna till trots.
När jag kom hem badade barnen ute i lilla barnpoolen och jag fick ett glas rosé
Efteråt fick barnen ha kvällsmyset utomhus med kvällsfika och Sommarlov på SVTplay
När barnen somnat och vi ätit vår middag bäddade vi också upp och såg film ute i trädgårdssoffan. Magiskt att det är så här ljust kl 22:00 🤍