Jag märker vad arbetet hemifrån har börjat göra med mig.
Alla videosamtal till trots, så blir det med ens väldigt påtagligt att det börja kännas lite sorgligt inombords när man inte får träffa varken kollegor, vänner eller familjen hemma i Norråker. Jag kan bara föreställa mig hur de som inte ens har en familj, som blir ens ljuspunkt i vardagen, har det. Det är som en liten filt av nedstämdhet som lagts om mina axlar. Jag är såklart medveten om detta och försöker planera för kloka val i vardagenför att mota detta.
Till exempel har vardagsmotionen blivit än viktigare. I vanliga fall går jag till och från jobbet och får mina 6000 steg naturligt på det viset. Nu ser jag till att alltid promenera en halvtimma efter att vi lämnat barnen och klämmer även in en promenad under lunchen, eller när vi har telefonmöte.
Jag utöver någon form av yoga och jag mediterar oftast vid sänggående. Här ser jag en utmaning att planera in pauser under dagen för meditation. 10 minuter kan vem som helst klämma in. Jag har en ganska avslappnad inställning till både yogan och mediterandet. Jag yogar i princip aldrig mer än 30 minuter, utan oftast 20-minuterspass (5-minuterspass när jag inte alls känner att jag har tid eller lust). Men det är bara själva grejen att jag ser till att det blir av som är själva vinsten för min del. Min kropp mår bra av det och kanske främst mitt sinne.
Henrik märker av detta och det var en så fin gest när han och Mina kom in på mitt hemma kontor förra veckan med tre buketter rosor. Snittblommor gör mycket för humöret. Det är något vackert i det sköra, i att det är något man måste se till att njuta av eftersom de bara finns på lånad tid. Bara att man stannar till, dyker ner med nosen och tar ett långt andetag och känner doften. Underskatta aldrig vad ett djupt andetag gör för ditt inre lugn.
Jag har köpt en bok av Fearne Cotton - jag älskade hennes första "Glad" och jag har redan 20 sidor in i boken börjat älska även denna "Lugn". Främst gillar jag stunderna jag tar mig tiden att sitta med boken. Så vilsamt.
Jag lagade hummus för första gången i helgen. Jag körde ner allt i burken direkt och mixade med en stavmixer så var det klart - lite disk och gott blev det!
En tetra avsköljda kikärtor, 3 msk olivolja, 1-3 msk vatten (beroende på önskad konsistens) 1 vitlök, lite spiskummin, flingsalt, chiliexplosion och pressad citron
Det blev väldigt gott på mackan. Jag passade även på att slänga ihop mitt proteinbröd och valde denna gång att göra i små frallor. Funkade utmärkt. Jag halverade tiden i ugnen dock!
Jag har även lagt märke till att jag mår bättre inombords när jag har planerat våra måltider, där det vi äter innehåller mer grönt. Det känns också extra bra för mig när barnen och Henrik äter mer av detta, när jag exempelvis preppat morotsstavar som barnen kan haffa när de kommer hem från förskolan innan middagen stället för att man snor ihop en macka när de kommer hem och deras humör påminner mig om att deras sockernivå börjar sjunka.
Slutligen så har jag börjat dricka mer vatten under dagarna. Jag har tidigare försökt med vattenflaska, men det har som inte riktigt funkat för mig. Istället tar jag nu hemmets störst glas, fyller det med några skivor citron och fyller på med kranvatten. Jag låter hela tiden citronerna jag lagt i på morgonen få ligga kvar i glaset och så fort det r uppdrucket fyller jag på det på nytt. Bra, då får jag även i mig lite c-vitamin också!
Men alla dessa småknep till trots, så är det inte tillräckligt för tomrummet efter att få umgås med sina vänner och andra familj. Det känns riktigt dystert och jag längtar så innerligt tills verkligheten kan återgå till det normala. Nåväl, det är måndag och dags att kicka igång den här arbetsveckan.
Va rädd om dig.
